ibland lever man i en värld där man känner sig overklig och att tiden är den enda som går och att man inte har nåt riktigt liv,sjukdomens alla dåliga vibbar tär på tankarna,känslorna,även på kärleken man känner för andra människor,ibland känns det som om man ville vara frisk och känna skillnaden av att orka och göra saker som är roliga,men mycket snart kommer verkligheten krypande tillbaka att leva i en overklig situation som är jobbig.
Men igår på min födelsedag kändes det mycket bättre,,vet inte om det verkar som det går lite upp och ner som det har gjort med mitt gråt på sistone,kanske vill man inte vara ensam när allt kommer omkring men vem vill det när man känner sig dålig?Tror mycket av ångesten kommer utav att man är dålig och ensam eller så är man dålig och känner sig ensam fast man har folk runtomkring sig.Konstigt det där med alla sjukdomar egentligen.Men psykiskt kan det vara tufft många ggr.
jag blev 52 år alla fall tio år äldre än jag trodde för pappa dog när han var 42 och jag har ju ärft massa sjukdomar från han och alltid trott att jag ska ha samma problem med sjukdomen.Hjärtat har ändå lyckats klara av dessa hjärtinfarkter hittils hoppas jag får leva och vill helst må bra också,på alla sätt men mycket har blivit lite svårare sen vi skildes åt,nog för att vi träffas ofta och jag får hjälp med hunden men vi är bara vänner nu.Jag hade väl svårt att acceptera och förstå hans sätt att leva när vi bodde tillsammans.Men om man sätter sig i andras situation har man lättare att förstå,om det hade varit tvärtom så hade jag nog också veleat ha nåt annat att göra än gå hemma och försöka orka vara stark inför den sjuke partnern,men visst det finns dom som klarar av det med det säger jag inget mer om.Finns även saker som är positiva med att vara själv,men har svårt att tänka positivt bara,,även om jag försöker.
men frågan är när börjar man leva sitt liv fullt ut?Är det när man inser hur mycket familjen betyder för en och hur mycket det betyder att jag eller barnen får vara friska,,det här är allafall en bild på mig när jag var i Spanien i somras och det var nog den första och sista gången som jag åkte utomlands,min hälsa tillåter inte fler såna utflykter,men vad kan man begära av sig själv egentligen vid 50 årsålder och en hjärtinfarkt och en propp i hjärnstammen,,liksom?
torsdag 3 april 2014
onsdag 8 januari 2014
alice blev ett år i måndags
har bara bild på julafton när hon fick julnallen,,men dagarna efter hade vi ett års kalas och
det var mycket folk som kom,jättekul men gud vad jag var helt slut i kroppen,hade ju burit och kramat födelsedagsbarnet förstås söt i sin fina prinsessklänning,sen fick hon hellokitty kläder av mig så söta som bara den
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)