I Aftonbladet häromdagen.

Svenska hjältar!
 I  Aftonbladet.En okänd i yngre tonåren hade fått en njure.
Känner bara frustation när jag läser det.
Min dotter är 16 år och har väntat på njuren i över 10 månader sen 11 Mars
Vi hela familjen har fått en helt oförklarig situation att leva med
något som är svårt att beskriva för den som inte varit med samma situation.
När njurarna lägger av så känns det som om något dör i en och ropar sluta hoppas du ska dö,säjer min dotter .Hon förklarar det så och jag får en klump i halsen av ångest som säjer:Kommer jag klara det här?
men försöker vara stark utåt,hur man än gör vad man än säjer och tycker så vet jag att jag har klarat många svåra situationer och stunder med våra anhöriga.Jag har sett min egen mamma  död i sin  säng  och sett andra anhöriga dö,men när det handlar om ens eget barn som har bara två veckor kvar att leva,blev en chock för mig,jag blev ledsen och förtvivlad med panik i mig och den startar dom här svåra extremt tankarna i hjärnan,kommer hon klara sig ?För det är lång väg kvar att gå och jag säjer inte som alla andra säger:Det händer inte mej,jag säjer Det här händer oss just nu!Jag önskade det hade varit min dotter som fick njuren,,HUR länge ska vi vänta,varför tar det så lång tid???