och har haft länge är att få bo på landet,tänk att vakna en sommardag ,se soluppgången och den sköna promenaden med hunden på en strand där inga folk fanns,,sen dricka kaffe ute i friska luften och basta och bara känna friheten att leva sitt eget liv utan grannar och andra knasbollar,,bara vara ,,Det är vad jag helst vill ha resten av mitt liv som återstår,,men om det ska bli verklighet är nog inte så lätt,dels för att man ska ha råd att flytta också,,
såg nåt jättefint i blocket,:lantligt läge i tystberga ,man hyr två hus i andra hand,,tänk om vi kunde ha gjort det det skulleju vara perfekt ,,vad man skulle må då.
men frågan är när börjar man leva sitt liv fullt ut?Är det när man inser hur mycket familjen betyder för en och hur mycket det betyder att jag eller barnen får vara friska,,det här är allafall en bild på mig när jag var i Spanien i somras och det var nog den första och sista gången som jag åkte utomlands,min hälsa tillåter inte fler såna utflykter,men vad kan man begära av sig själv egentligen vid 50 årsålder och en hjärtinfarkt och en propp i hjärnstammen,,liksom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar