söndag 4 mars 2012

min sjukdom och mina innersta tankar

så här glad var min man när vi gifte oss 2005-08-17
tack vare dej så klarade jag mig igenom mina värsta
och jobbigaste år,,när Zara hamnade på Fridegård och fosterhem,när soc försökte trycka ner oss,när till och med min kontaktperson och hennes man kom och tryckte ner oss och berättade för soc hur de upplevde våran familj och att alla barnen skulle haft mera  hjälp än vad de fick,,och då kändes det verkligen som ett svek för de dom hade hjälpt oss med var inte på grund av deras egen vilja utan för att det inte fanns NÅN ANNAN som gjorde det.
hm,då undrar man ju vart världen är på väg,,,Jag trodde de var ärliga och inte skulle sitta där och berätta saker om oss som var privata och att vi var så förhandlingsförlamade inför deras ögon hade jag   ingen aning om,då har jag fått säga det också,skööönt att få ur sig det!!Tänkte de nånsin på hur det kändes att få sånt kastat rakt i ansiktet?Kunde  ju ha kastat tillbaka men jag vill inte framstå som en ond person utan mening,,som de gjorde därför har jag slutat ha kontakt med dem,det känns inte ok efter det här.Ännu en lång kontakt bruten på grund av oförståelse,,och det har pågått sen jag typ föddes känns det som.Synd för när Ove blev nykter hade det varit bra att ha människor omkring oss som brydde sig om oss som familj,,inte som nån slags objekt där det handlar om att se ner och tala illa om oss och inför oss,,.
Länkarna är väl de enda som går att vända sig till,de vet själva hur det är.Men jag känne rmig varken som en länkare eller som en normal mamma,,kommer väl aldrig bli det som andra vill jag ska vara int efter mina 50 år,,för jag är den jag är,JAG ÄR JAG och jag duger  

1 kommentar:

  1. hej igen bara jag Ramona :) jag har åxå en massa mediciner och 2 sjukdomar kan vara jobbigt ibland i synnerhet om man har mycket problem av dessa åkommor men jag hoppas du mår någelunda bra massor med kramar /Ramona

    SvaraRadera