men frågan är när börjar man leva sitt liv fullt ut?Är det när man inser hur mycket familjen betyder för en och hur mycket det betyder att jag eller barnen får vara friska,,det här är allafall en bild på mig när jag var i Spanien i somras och det var nog den första och sista gången som jag åkte utomlands,min hälsa tillåter inte fler såna utflykter,men vad kan man begära av sig själv egentligen vid 50 årsålder och en hjärtinfarkt och en propp i hjärnstammen,,liksom?
torsdag 20 juni 2013
det blev ett litet hopp sen sist
eller etstort på grund av en stor svacka,men den är löst nu,nu återstår bara att tänka framåt och försöka hålla ihop denna familj,se möjligheter och förnya i sit tliv,,men det finsn en hållhake och det är myndigheten som aldrig vill låta mitt liv vara ifred,,det är konstigt ändå att när man söker hjälp i 2 år för en kontaktperson åt dottern då kommer de och påstår att det inte finns några,,sen hittar de en som knappt kan prata svenska behandlar tjejen som en tioåring (hon var faktist 16 år då),,och som hela tiden tafsade på hennes långa ljusa fina hår,,,och kunde inte sluta ringa mitt i före efter operationer då man ville ha lugn och ro,,,sen gick det lång tid och sen en ny kontaktfamilj,på grund av att de tyckte det var bättre,,men det var inte mycket bättre den,en utländsk igen och så himla hispig och skulle bara få me ddottern på gympapass,,som om dotetrn skulle orka hur mycket som helst,hon blev sjuk strax efter det för det blev väl för mycket helt enkelt för henne,,jaha sen blev det inte så mycket mer ,,nån träff däremellan,,men sen vi bestämde oss för att inte ta emot deras utredning på oss,så började de på soc påstå saker som att dottern var på rymmen och att vim issat anmälahenne skolnärvaro,bara det att hon har ingen skolplikt och ännu blir dottern behandlad som hon var en 14 åring ,,fast hon fyller 18 år i november.Så sista gången då soc ringde dottern och sa att det ska bli en utredning iallafall var ju också klumpigt,varför ringa och oroa henne och inte säga nåt till oss???När dottern själv tar tag i sitt liv och försöker må bra ochg allt och sen till och me dsäger åt dem att hon mår bättre,,då säjer de emot henne och påstår att det är deras plikt.Den plikten tycker jag är kanske ännu mer skadande än allt annat,för går man emot en mot ens vilja? det var också det jag frågade på BUP när jagvar där med henne!,klart vi ska gå där utan soc hjälp,för vi behöver inte soc,de har redan ställt till det tillräckligt med oro för oss,,som d e påstår att det finns.Klart att det blir oro om de skapar det själva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar